När hösten kommer och tiden gått för fort
Okej peepz. Som ni få kottar som läser redan vet, har den här kröppen tagit sig igenom de senaste 7-8 åren med ganska brutal ångest. Låt oss prata om hösten.
Varma filtar, tända ljus, mysiga halsdukar och prassliga löv. ÅNGEST.
Varför? Känns klyschigt att säga att det är mörkret. Förmodligen är det så. Delvis. Men i ärlighetens namn, hur mycket sol upplever vi här på sommaren?
Jag tror det är själva förväntan. På våren förväntas man bli så jävla harmonisk och pånyttfödd i takt med ljuset. På hösten känns det som att hela världen förväntar sig att man ska gå ner sig totalt. Man vet, alla vet, vad som komma skall.
Så, i år tänker jag ge den här jävla ångesten fingret. Fuck you, hösten ska bli min årstid.
Mitt första och ända tips hittills: planera. Planera planera planera. Fyll kalendern till bredden. MEN, inte för att fly verkligheten. För att stanna i verkligheten. Vi vet att varenda ångestattack känns som sista andetaget, domedagen. Lätt att fastna där. Planera och hitta på saker för att ständigt påminna dig om att livet är förjävla fint och spännande. De där minuterna eller t.o.m sekunderna går över, resten av tiden är livet.
Mina höstplaner:
• skottland med familjen olsson/arneng
• ullared (igen) med mina pinglor
• poledance kurs för nybörjare med start i november, SÅ TAGGAD.
• halloweenfest
Listan är kort men ack så motiverande!
