Måndag
Misstolka mig rätt, varit den bästa och den sämsta sommaren på samma gång.
Hela årstiden gick väl i stort sett åt till att jobba på mig själv, ta tag i både det ena och det andra med det fjärde. Allt som gnager liksom.
Kommit en så bra bit på vägen.
För första gången på nio år, känns det inte som bröstet ska sprängas. Det är en så sjuk känsla, och jag är så jäkla glad att få uppleva det här ruset som pågår som tydligen ska kallas lycka. Lord oh lord.
I lördags kom pappa över oanmäld med fika, så innan festligheterna delade vi på lite bullar på balkongen och pratade om gamla grannar och framtiden typ. Vet inte när eller om det någonsin kommer kännas normalt, men jag är stolt.
I don't really care if nobody else believes, cause I still got, a lot of fight left in me.
- ser fram emot att få motbevisa varenda jävel som tvivlar på mig minsta lilla, vänta bara, both friends and foes.